Det gör så ont..

Ja den psykiska smärtan är den värsta som finns.. saknaden gör ont, alla bilder jag fpr i huvudet om å om å om igen skaver. varje gång jag passera maskinhallen så ser jag bara bilden hur svala står hängandes med huvudet å veterinären kör ner slangen i henne. ser jag stallet ja då tänker jag på hur hon fick stå där inne hon som ville komma ut till hennes vänner. hon gillade inte att stå i stall.. usch.. de värker när jag tänker på allt jag skulle gjort annorlunda. skiiiit.. de värsta är att jag tror till 100% att min häst levt idag om saker och ting gjorts på annat vis.. fan jag känner mig så jävla ensam. å ser jag fifa å bitter ne de gör för ont att se dom. att se linda gosa eller bara umgås med dom de påminner mig ännu mer vad jag förlorat. jag kan bara inte glädjas åt saker de går bara inte.. hästintresset är pp botten och känner att jag borde ge upp de för att egentligen kunna gå vidare.. åå plågad.. jag måste gå till hennes grav nån dag. . svala du var mitt allt de är heeeelt sjukt. Ingen översocial häst men ändå fanns de där för mig.. äveb fast du rymde ifrån mig, gick när jag skulle ta dej i hagen osv så så var du ändå där, du fanns, du var underbar.. kan kommer aldrig aldrig aldrig komma över detta..





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0