Blääää...
Uhh, vad fan är de med en.. Mår inte riktigt bra :( Från och med 2007 så började jag få uvi=urinvägsinfektion och från de året har jag haft det MINST 1 gång per år men 2011/2012 har de blivit så mycket värre jag har fått diagnos UVI, fått behandlig blivit bättre och efter 3 veckor fick jag det IGEN och nu går jag på långtidsbehandlig så jag äter tabletter varje dag i 3 månader!!
Men jag känner mig inte alls helt bra.. Det kommer och går.. Vissa dagar känner jag inget medan andra dagar känner jag mig kissnödig och är inte jättepigg och jag funderar om detta verkligen kan vara UVI! Men jag går klart på denna behandling blir jag inte bättre MÅSTE dom göra en större utredning för dehär går inte.. Blir så ledsen av denna känsla.. Jag oroa mig för att åka bort, jobba osv för jag är orolig att få den där känslan när jag är borta..
Men nu är tandvärken iaf borta, SKÖNT! Man får se det postiva i saker och ting..
Idag var jag hos Svala, vad ska jag säga?? Jag älskar hästen MEN jag vill känna lite mer kommunikation och kontakt med henne.. Först borsta jag henne grundligt med glansspray och borsta lääänge.. Ville få bort så mycket löst hår som möjligt! Klippte även svansen på tösa.
Sedan tog jag med henne till en mindre hage.. Släppte lös henne där och lät henne springa runt i djupsnön.. Sedan märkte jag att hon är väldigt känsligt för spöet. Och jag ville inte att hon skulle vara rädd för de så jag tog fast henne och piska så det blev piskljud och vifta med det så hon skulle vänja sig.. först blev hon orolig men sedan slappna hon av mera.. Brukar ofta smeka henne med spöet så hon inte ser de som något hemskt!
Släppte jag lös henne och longera henne löst (har ingen longerlina) Det gick bra.. Tillslut tugga hon, frusta och sänkte huvudet.. Sedan satt jag bara med henne i hagen för att se vad hon gjorde.. Fanns inget i hagen mer än hon och jag..
Ingen av oss rörde på sig. Hon stod på samma ställe och jag satt på samma ställe! Jag fippla lite med snön men kollade INTE på henne. Jag såg i ögonvrån att hon kika på mig ibland men rörde sig inte. Efter en stund flytta jag mig längre bort men hon gjorde inget.. Efter att suttit en bra stund gav jag upp..
De jag ville se var om hon skulle komma och hälsa på mig i nyfikenhet men denna häst skiter totalt i mig och de är DÄR jag vill ha hjälp.
Hon är underbar på alla vis, att hon acceptera allt. Men de är känslolöst.. Hon känns som en robot som gör vad man säger.. Men jag vill ha en VÄN kan man kalla de så.. alltså jag vill att hon ska vara nyfiken på mig, vilja vara med mig osv.. Vill gärna att hon kommer in till mig när vi longerat inte bara stå på sin fläck och kanske till och med titta bort.. vad ska jag göra.. behöver nog hjälp!
Blev hon inte glansig och fin såsäg! :)
Du skall inte oroa dej för allt, Erica, för till synnöve och sist så brukar allt lösa sej på bästa sätt. Min oro för dej, är din urinvägsinfektion, men vi får väl se tiden an, blir du inte bättre får du söka vidare för denna åkomma, och jag är ganska säker på att ,din Svala älskar dej, du är ju hennes ledsagarinna.... Kram på dej och din livskamrat Svala.
Äsch jag orar mig inte så mycket.. Men de är ju jobbigt om man ska bort och börja må dåligt..
Ja, jag tror inte de är nå personligt att hon har något emot mig så.. men vill ändå få mer kontakt med henne..
Var lugn, det kommer ju mer ni lär känna varandra :-)
Min kille är precis likadan. Han springer ett tag och ställer sig sedan och glor i ett hörn. Medans stoet mitt springer och tittar nyfiket in mot mig hela tiden och frågar "När får jag komma in"?
Dom är helt olika.. :-) Men det kommer!
SV: Tack :) Vi kämpar på. Nu har jag inte ridit på en vecka, så det rycker i mina ridnerver :)
Vilka söta bilder :D
Jag har lidit av samma problem som du vad det gäller UVI, jag fick också göra een långtidskur. Det som hjälper allra bäst när man har den där svidande känslan är att dricka. Och då gäller det att dricka MYCKET, ju mer desto bättre. Jag drack nog en halvliter vatten när jag fick ont, efter en halvtimme trekvart sisådär så hade det släppt. Så småningom fick jag in den vanan att jag alltid drack ganska mycket, kanske ett glas i halvtimmen. Då höll sig den brännande känslan borta. Jag vet inte varför det hjälper, men det gör det.
Vad det gäller SVala så har ni ju inte känt varandra så länge ännu. För de flesta hästar tar det mellan ett halvår och ett
år att verkligen börja tycka om sin nya matte. Sedan är ju en del hästar mer restriktiva med sina känslor, man får verkligen leta efter att se deras små signaler. Jag hade ett sånt sto en gång, jag längtade preciis som du efter mera kommunikation men jag fick vänta väldigt länge på att hon skulle visa sig intresserad av mig. Så det kommer nog bara du ger henne tid.
Starkt flockfostrade hästar (te.x importer) och hästar som har "varit med några år" har ju en del erfarenhet med sig i bagaget - de är inte så lättflirtade. ;-))
fortsätt som du gör det låetr som du gör helt rätt.
jobbiggt med uvi. hoppas du blir bättre. och hon blev jättefin. gillar grimman! ;)
